miri

Nu sitter jag pa ett slitet litet internet stalle pa Khao San Road, Bangkok, Thailand. Allt kanns sa jakla deprimerande.


Igar var sista dagen i Nya Zealand, men det ar inte sista gangen jag ar dar. Dagen borjade bra, jag och Charles sov over hos Lisa och Masa i deras mysiga lagenhet sa pa morgonen nar alla hade vaknat till liv fran gardagens festande, tog vi bilen och akte ut till Mission Bay, kopte KFC och lag pa stranden och slafsa. Sen efter det sa var det dags for det sista shoppandet. Hade inte packat min vaska an, jag ahde forberett lite men inte packat precis allt. Fy fan va tung den var! 16 kilo och helt javla fullproppad!! Senare pa kvallen sa motte jag upp Charlotta, vi hade kopt rott vin, kex, ost, druvor, paprika, yum yum yum! Det var askul, vi fick inte upp den javla vinflaskan!! Vi trodde det avr skruvkork men nej nej, det var natt javla plastmaterial sa vi forsokte me x-antal olika knivar tills vi tilslut gav upp. Naomi kom in och borja snacka me oss och i ren desperation fraga vi henne om hon hade en vinoppnare och tro det eller ej men det hade hon! Kvallen var raddad! Sen dok Charles och hans polare James upp sa vi drack lite me dem innan det var dags att dra till First Base. Charles var sa sot, han gav mig sitt foto nar han hoppa fran skytower och sen vet han att jag alskar hans har, jag haller jamt pa me det, sa han hade klippt av en lock som jag fick! Hahaha, yes nu kan jag gora en vodoo docka! Mohahhahahahhahaha!

Kvallen var kul men samtidigt sa jakla nedstamd. I borjan forsokte man halla upp humoret, skratta och dra nagra kassa skamt. Vi drog upp till Globe och alla var dar, det var sa kul! Men nar klockan broja narma sig 2 och jag var tvungen att ga blev det riktigt javla jobbigt. Jag borja grina, Charlotta borja grina, sen borja Kirsty grina, nan sluta grina och sen borja nan annan grina for att nan annan grina, det var som en stor kedjereaktion! Charlotta var sa ledsen, jag kommer sakna henne sa hemskt mycket. Men hon kommer till Sverige 21 maj sa da ska jag aka dit och mota henne, yaaaay! Folk glodde och undra va fan som va fel pa oss hahaha! Jag sprang runt grinandes och leta efter alla vanner man skulle saga farval till, det var riktigt sorgligt. Nar jag hade sagt hej da till alla och var tvungen att ga till hostelet och hamta mina grejer sa regnade det ute, det kandes sa passande. Nya Zealand var ocksa ledsen att jag skulle lamna stallet, det ar min teori. Jag och Charles vandrade ner till hostelet och det tog en evighet att ga ner dit. Sen var det bara att byta om, packa det sista och checka ut. Det kandes sa konstigt att checka ut fran Fat Camel. Man har stannat dar sa lange sa det har blivit som ens andra hem. Charles mamma var sa sot och kom och hamta oss och skjutsade oss till flygplatsen. Vi satt och fika tillsammans och for en liten stund kandes allt inte sa farligt. Sen var det dags att saga hej da....Det var hemskt! Nu var man helt sjalv igen pa resan. Bangkok nasta stopp...

Resan till Bangkok tog fran klockan 5 pa morgonen i NZ till klockan 1 pa natten i Thailand, det ar ungefar 24 timmar. Idag har jag ingen jetlag iallafall, skont det.  Det anda positiva tror jag. En lustig sak var att nar jag kom till Khao San Road och ska ta mig till DDinn sa traffar jag pa Emil utanfor! Blev riktigt glad over att se han! Vi ska traffas lite senare idag och hitta pa natt, kul att man inte ar helt sjalv iallafall. Det kanns markligt att vara i Bangkok igen, svart att beskriva kanslan. Vill bara hem nu, ar sa trott pa allt. Jag vill bara vara i Nya Zealand, och om jag inte ar dar vill jag bara aka hem! Men 1 maj sa ar jag hemma, det ar pa tisdag! Nu ska jag ga och lagga mig vid poolen och forsoka muntra upp mig sjalv, kanske lite godis kan funka, eller ehm, whatever. Onskar jag var battre pa att beskriva hur allt kanns men jag orkar inte anstranga mig...

New Zealand I miss you!